Because you're worth it all."

Jag ligger i min säng just nu och funderar.
Tidigare idag började jag fundera på kärlek.
Alltså inte hur mitt kärleksliv ser ut eller kommer se ut, utan hur dem gör kärlek i filmer.

Där det egentligen är två främlingar som pratar med varandra och "faller" för varandra.

Romeo & Julia.. Jag har aldrig riktigt förstått den filmen, alltså själva handlingen var väl bra men jag menar, dem kände varandra i typ tre dagar & var sålda direkt?
Tycker inte riktigt att den storyn sitter.
Speciellt att dem sedan tar sina liv, för att föralltid kunna vara tillsammans..

Titanic.
Dem träffade varandra på en båt, fin coinsidense javisst. 
Men HUR kan han välja hennes liv framför sitt egna, 
speciellt när han själv hade kunnat överleva han också.
Hur länge kände de varandra på dendär båten egentligen? 
Kanske 12-24 H Max. 

Alltså jovisst, alla filmer är inte meningen ska vara realistiska.. 
Men när det gäller kärlek så förstår jag ärligt talat inte hur dem kan hitta på så sorgliga historier, 
Men det bästa med filmerna är att man blir så himla rörd av dem iallafall,
Och jag antar att kärlek kan leda till väldigt seriösa saker väldigt fort, 
Men om det är bra eller dåligt är väl ändå frågan egentligen.


Alltså man förväntar sig nästan att någonting lika bra ska hända en själv, men det är i stort sätt omöjligt, eller?..

Inlägget hade egentligen inget syfte alls.. Men tankar jag haft på tungan & kände att dem ville komma ut typ.



Kommentera här: