Livet har sina ups and Downs

Sitter just nu i sängen och gråter faktiskt, funderar ibland på varför livet kan suga så hårt och göra så jävla ont.
Har många tankar på annat men idag riktar jag all min tid att tänka på pappa, inte pappa där "hemma" utan pappa som åkte in på psyket, alltså det gör så ont i sig att han mår så dåligt att han behöver sitta på psyket och få ordning på sitt liv, för pappa betyder absolut Allt för mig och vill inte att han ska må dåligt på något vis.
Mår han dåligt så mår jag dåligt, hatar att det är så här men å andra sidan är det det bästa för pappa.
Jag älskar honom och är ändå glad att han är där han är, där han får hjälp.
Men det känns så jobbigt för mig som är fyra timmar bort, varken har nummer eller någonting så att jag kan prata med honom.
Dessa ord kommer rakt ifrån hjärtat, det gör ont att sen någon man älskar må så otroligt dåligt, samtidigt som det gör mig glad att han får hjälp.

Ugh. Kommer förmodligen spendera halva natten till att gråta över att pappa mår dåligt men ni går ha en bra kväll, godnatt.