deadangels.blogg.se

Det gör ont att släppa taget.

Ibland verkar det som att ju hårdare du försöker Hålla kvar på något, eller någon, desto mer vill de komma bort.

du känns som någon sorts form av brottslighet för att ha velat, för att ha velat ha..

för att ha velat bli vald.
Det förvirrar dig, eftersom du tror att dina känslor var fel och det gör att du känner så liten eftersom det är så svårt att hålla det inne när du släpper ut det och det kommer inte tillbaka.

du är kvar så ensam så det går inte ens att förklara,
du inte kan förklara. jävlar, det finns ingenting liknande, finns det?

jag har varit där, och det har du också.
och det är inte meningen att vi ska "förbli skadade", meningen är att vi ska gå igenom tragedier och utmaningar och hjälpa varandra igenom de många smärtsamma tillfällena i våra liv.

genom att sitta fast i kraften av våra smärtor, blockerar vi våran egen förvandling.
vi tänker inte på de finaste i våra smärtor, och styrkan att överkomma dem och läxan som vi är menade att få igenom det.
smärtor är meningen som öppnar våra hjärtan till andra personer, av andra personer.
det är menningen att vi ska lära oss att vi ska bli medkännande och klokare.

och hur jag känner just nu är att jag inte finner någon mening för att finnas eller andas, precis som i de förra inläggen.
jag känner att jag lika gärna kan försvinna här direkt.
jag har tillräckligt med sömntabletter i min väska för att aldrig behöva vakna igen.
men då är frågan, är det värt det?..