I never knew, I never knew that everything were falling through.

Dricka dricka, supa supa.

Ugh, funderat med det här med att dricka. Vad är egentligen grunden till att man börjar dricka?
Är det känslan av ensamhet?
Känslan av tomhet?
Känslan av att ingen bryr sig?
Jag har aldrig riktigt förstått det, för man dricker väl inte bara för att det är kul?
Det måste vara någonting som får en att starta det hela.
På fredag ska jag och Emilia på en fest i Gotland, och samtidigt som det känns bra så känns det åt helvete.

Det ska bli skönt, att kunna komma bort ifrån allting för en kväll, men samtidigt så känns det åt helvete, för det förstör mer än det hjälper en.

Det är så skumt, dehär med dricka. Det är helt fucked up egentligen. Men ah.