-
Det är ofta jag känner så som jag gör, oftast så känner jag mig helt förstörd.
Jag försöker kämpa på, och gå vidare, finns vissa dagar jag önskar jag var starkare, Jag kämpar varje dag för att få tillbaka min livsglöd.
Vissa lever livet och tror att det är enkelt, när vissa kämpar varje minut hela livet,
och ja det är jobbigt att ha det såhär.
Och nu faller jag igen, klarar ingenting, kroppen har gett upp och det finns inget kvar.
Vad ska jag göra när jag inte räcker till? Vad ska jag göra när jag inte längre vill?
Jag sover, äter, sover, äter. Vad är det för liv? Och vad fan ska läkaren kunna göra åt det, inte ett jävla piss.
Men vad är skillnaden vad är svart och vad är vitt?
Har alltid setts som tjejen som varit glad och positiv, men ni känner inte mig, ni vet inte hur jag är, vad vet ni om hur det är när man lever i misär?
Och om jag hade berättat, hade ni ens kunnat förstå? Andledningen till att jag gör som jag gör eller mår som jag mår?
Visst det finns många som känner samma men jag känner mig så ensam.
Har märkt på sista tiden hur jag skrikit på folk, men känslorna har kommit upp och gnager på ytan,
det jag inte bearbetat det exploderar inombords och jag vet inte, men just har jag bara ingen kraft kvar.