Bittert
En del av problemet med ordet "funktionshinder" är att det omedelbart föreslår en oförmåga att se eller höra, gå eller göra andra saker som många av oss tar för givet.
Men vad är det då när människor inte kan känna? Eller prata om deras känslor? Eller att hantera sina känslor på konstruktiva sätt?
Vad är det då när människor inte kan skapa nära och starka reaktioner?
Och människor som inte kan hitta en uppfyllelse i sina liv, eller dem som förlorar hoppet, som lever i besvikelse, bitterhet och finner ingen glädje, ingen kärlek? Dessa, är för mig de verkliga funktionshindrena.
- Det känns tomt. Helt tomt.
Dagar som idag, som så många gånger förut är så svåra att ta sig igenom.
Det är jobbigt att andas, jobbigt att ha fötterna på marken och sinnet på planeten.
Jag har ingen kraft, det känns som att kroppen har gett upp på mig & jag orkar inte ens göra något åt mina ovanor för att förändra det. Helt ärligt? Jag orkar inte. :)
Och nu förtiden så känns det som att jag orkar mindre och mindre saker, jag känner hur livsglädjen sipprar ut och snart finns det knappt någonting kvar.
Skolan har börjat igen och jag känner hur hela magen bara värker, jag orkar jag inte vara bland alla dessa folk. Jag vill vara själv, instängd och jag vill ha tystnad.
Det är så svårt att somna på nätterna, jag tänker så otroligt mycket.
Jag saknar att kunna ringa dig Rebecka, du saknas i mig.
Vi skulle haft hela vårat liv att skapa minnen på, men du försvann så snabbt.
De senaste dagarna har jag inte kunnat tänka på mycket annat än dig, jag har setat och repeterat i mitt huvud hur det såg ut när du försvann, hur du tänkte, hur du kände..
Vart är du? Jag behöver dig.