deadangels.blogg.se

Det är Jullov. Wow. Inte alls taggad inför julafton, har ingen lust alls att fira den.

Det var för ett par månader sen som min vän Maru bytte skola, och sen dess har jag som blivit ett spöke. Jag finns knappt?

Eller jag kanske gör det. Men det känns verkligen inte så.

Jag har känt mig nå Extremt ensam på sista tiden, det är som att tiden står still.

Jag vet knappt hur jag ska kunna förklara denna känslan, men bara av att ha setat i skolan de senaste dagarna (trots att det var dem sista innan lov) så har jag suttit med tårar i halsen hela lektionerna, ibland har jag låst in mig på toaletten och suttit där och gråtit.

 

Jag är en del av en värld som inte bryr sig, där allt människor vill få ut av varandra är att hjälpa sig själva, att allt människor gör är baserat på lögner och själviska anledningar.

Jag har inte pratat så mycket på sistone, knappt alls känns det som.

Det känns som att jag har blåst upp till en liten bubbla, full med känslor och sorg och som så gärna vill ha en vän att prata med. Jag saknar att ha Maru i skolan för hon var så lik mig på ett så olikt sätt. 

Nu är det aldrig någon som vill följa med hem efter skolan, aldrig någon som vill hitta på något och ännu färre som undrar hur det är, enda gången jag är okej att träffa är när jag kan hjälpa till med något. dvs köpa cigg/en plats att hänga på tills dem ska på sina planer lite "senare"

Jag känner mig rätt utnyttjad, och det är säkert inte så egentligen men det är känslan i mig som säger det.

Vem försöker någonsin göra mig glad? Ingen.

Jag ser inte längre någon anledning till att hålla uppe mina sociala kontakter, om folk ändå väljer bort en för någon annan eller byter ut en varför ska man ha någon då?

Om ingen annan tänker försöka göra mig glad så får jag göra det själv, och även om det är i stort sätt omöjligt så är jag hellre själv än med en massa falska, ytliga vänner.

Well my point is, just nu mår jag inte så bra.