deadangels.blogg.se

Jag vill inte ha en diskussion om detta, jag vill bara dela med mig om tankar som jag inte tidigare delat med någon. Och jag är inte här för att börja blogga på nytt igen, jag är här för att yttra mig om min s.k “Tro”.

Jag är målmedveten om hur jag presenterar mig själv för världen. Jag vill att mina idéer ska tas på allvar och därför presenterar jag mig på ett sätt som gör att människor kan se mig och lyssna på vad jag har att säga. Vad jag än har försökt göra i livet, har jag försökt att göra det bra.

Vad jag har ägnat mig åt, har jag ägnat mig helhjärtat till, i stora mål och i små har jag alltid grundligt tagit det på allvar. Erbjöd jag fred idag? Formade jag ett leende på någons ansikte? Sa jag ett upphöjande ord?  Släppte jag min ilska och förargelse? Förlät jag? Älskade jag? Det här är de verkliga frågorna jag besitter.

Jag försöker lita på att den lilla kärleken som jag sår nu kommer att bära många frukter, både här i denna värld och det kommande livet. Ända sedan jag var barn har jag haft denna instinktiva lust till expansion och tillväxt. För mig är den funktion och skyldighet människan är, den uppriktiga och ärliga utvecklingen av ens potential. Det är något befriande med att inte låtsas. Att våga uttrycka sig själv, ta risker.

Jag gick ut i skogen för att jag ville leva medvetet, att bara framställa livets väsentliga fakta och se om jag inte kunde lära mig vad det hade att lära och inte, och när jag var på gränsen till att dö, så upptäckte jag att jag inte hade levt.

Om du alltid sätter gräns för allt du gör, fysiskt eller något annat, så kommer det att spridas till ditt arbete och i ditt liv. Det finns inga gränser. Det finns bara platåer, och du får inte stanna där, du måste gå längre än dem. Allting har sagts tidigare, men eftersom ingen lyssnar så måste vi fortsätta gå tillbaka och börja om igen. Våran själ bör alltid vara i stånd, redo att välkomna den extatiska upplevelsen. Och om du är neutral i situationer med orättvisa har du valt sidan av förtryckaren. 

Om en elefant har sin fot på musens svans och du säger att du är neutral kommer musen inte att uppskatta din neutralitet. Förstår ni vad jag menar? Förmodligen inte. 

Sannhetens stora fiende är ofta inte en lögn, avsiktlig, förtalad och oärlig, utan myten, ihållandet, övertygelsen och orealistiken.

Det finns inga fakta, bara tolkningar. Alltså kommer få av oss att ha storhet att böja historien själv; men var och en av oss kan arbeta för att förändra en liten del av händelserna och totalt, av alla dessa handlingar kommer vi att skriva denna generationens historia.  Och med detta sagt så menar jag att historia är en uppsättning lögner som man har enats om.

Jag tror på metafysik. 

Jag tror inte på Gud för att jag tror att det är en mänsklig förenkling av de saker vi inte kan förklara. Men jag tror på ett större universum. Den verbala tolkningen, å andra sidan, dvs kvantfysikens metafysik, är på mycket mindre fast mark. 

Världen ges till mig bara en gång, inte en befintlig och en uppfattad. Ämne och objekt är bara ett. Barriären mellan dem kan inte sägas ha gått sönder som en följd av den senaste tidens erfarenhet inom fysikaliska vetenskaper, för denna barriär existerar inte. Att betrakta fantasin som metafysik är att tänka på den som en del av livet, och att tänka på den som en del av livet är att inse omfattningen av påhitt. Vi lever i sinnet.

Eftersom tristess framsteg och ensidighet är roten till allt ont, så är det inte konstigt att världen går bakåt, och att ondskan sprider sig. Detta kan spåras tillbaka till början av världen. Att den så påstådda Guden var uttråkad, och därför skapades människan. Det finns en hel stereotyp av jazzmusiker som är intresserade av poesi, läsning och metafysik.

Jag anser att det verkligen är ett tecken på någon som söker, och vars sinne är öppet och letar efter svar. Oavsett vilka idéer du kan komma med, så är det den vackra sökningen. Ni kanske anser att metafysik är att hitta dåliga skäl till det vi tror på instinktivt, fast att hitta dessa skäl är inte mindre en instinkt. 

Men att vara uttagen från din egen kultur, förutsatt att du tar med dig ett sätt att tänka och vara som kännetecknar den mer integrerade sociala kultur som du kommer från, är inte lika störande för lycka och välbefinnande som att bli en del av en relativt fragmenterad kultur.